De
n 26 januari 2006, blev Margo akut dålig så vi fick åka till veterinären. Hon hade under många år dragits med öroninflammationer vilket under hösten resulterade att trummhinnorna värkte sönder på bägge öronen så hon tappade hörseln. Men eftersom Margo var en uppmärksam och allert hund så kollade hon alltid vart husse eller matte höll till när vi var ute så det var egentligen inget större problem att hon inte hörde. In i det sista viftade hon på sin glad svans så det small i väggar och element och hade man med en dummy på promenaden så var hon inte sen att hämta den vid utkast. Margo som vi fick av Anders var med på lag-SM i sina yngre år och där blev det en bra placering mycket tack vare Margo
När vi kom till veterinären var Margo så yr att hon inte kunde stå så vi bestämde snabbt att nu var det dags för Margo att få somna in. Margo fick en insomningsspruta och somnade stilla in med nosen inborrad i min famn, Margo blev 12 år och 8 månader. Nu skuttar hon nog omkring i någon annanstans med sin glada viftande svans. Vi saknar dig vår trogne vän!


