Matte volym - så var det
Det är jag som skapat ihop sidorna. Dragspel är mitt favoritinstrument som jag började rätt tidigt att traktera. I tioårsåldern började jag ta pianolektioner och när jag fyllde tretton så gick jag över till att spela orgel. Nere i Tommys musiklabb under gamla Hagströmbutiken i Östersund höll vi till med kurserna under ledning av Seth L i sina tajta gabardinbyxor.
Så här ser jag ut den här sommaren! Här nedan slappar jag i Uppsala! Dubbelhakan är med på bägge bilderna. Var på hälsotest häromdagen och fick konstaterat att en promenad var och varannan dag med Zanja inte räcker utan promenaden måste ha lite tempo så det blir puls också. Så nu går jag ut av bara hilvitta och till och med så Zanja flåsar!!
Polaris årsmodell 61 i samband med skidskytte-VM som gick av stapeln härom veckan. De hade ordnat med utställning av gamla skotrar i badhusparken och här är en av dessa maskiner.
När jag var 18 så fick jag kontakt med Lars Andersson som nu spelar i Zlips orkester. Han hade ett hobbyband i Föllinge som kallades för Melbas, där var jag med och lirade ca. ett år, samtidigt for jag runt med en orkester
från Brunflo/Marieby som hette Lars-Christers som också bytte namn till Velox, där agerade jag mest som vikarie och chaufför eftersom ingen av de ordinarie killarna i bandet hade körkort. Varje gång vi tankade hos Stig på Nynäs i Brunflo så köpte Lars-Christer in ett par wonderbaum som han raskt slet av plasten runt och kastade fram i rutan så det skulle lukta gott i bussen. Med rinnande ögon och nästintill en allergiskt reaktion åkte vi runt. Bussen en gammal MB 406 tuggade sig uppför backarna i Klövsjö i 10 Km/h och kom upp i en maxhastighet av 80 men då var det lite utförslut.
1978 träffade jag Gunnar med samma efternamn som mig, han arbetade på Hagströmbutiken i Östersund. Han 
hade noterat att jag köpt olika syntar och pianon under det senaste året, så med funderingen om jag klarade av att spela tre accord så skulle jag kunna få vara med i hans orkester som då hette Thorbjörns. Eftersom jag var ung och sugen på att spela så tackade jag självklart ja. I källaren på söder hemma hos Bengt S repade vi in låtar som "säg inte nej", Darling 1 och 2, Women etc. Bokning av spelningar kunde gå till så här: Gunnar kunde ringa på jobbet en fredag vid 11-tiden....Öhh...kan du följa med till Norge i helgen? Vi får spela ikväll och imorgon. Och så bar det iväg på eftermiddan och hem på söndagnatt. Så höll vi på rätt många år, kort varsel och iväg.
1980 slutade Lasse som var vår trummis och Bengt som sjöng "My way" och spelade kompgitarr, med ljus och lykta sökte vi folk och hittade till slut Roland som hade ett förflutet med Zero Z från Hoting samt Kjell-Ivars från Hammerdal. Dessutom hittade vi igen en krullhårig kuf från Åsarna. Torgny - Jämtlands svar på Stefan Borsch, vilket lyft för orkestern. Torgny hade spelat heltid med ett av den tidens efterfrågade band för den yngre publiken - Hans-Arnes från Åsarna. Premiär för bandet gjorde vi i november på Storliens Högfjällshotell.
Fortsättning följer så småningom när tid finnes, håll ut!